29 mars. Kolla om pool ingar!

Killarna vaknade tidigt forledda av broschyren med poolen. Vi tagade dit och fick reda pa att anvandning av hotellets pool kostade 18 dollar och kraver att man ar over 18 ar. Great! Nu blev vi mer och mer trotta pa Hyatt eight! Rummen var dyra, poolen fanns inte for folk under 18. Men gulligt trevliga var personalen. Vi gick ner till hamnen och sag pa marknaden, en stor saluhall som rymmer allt vad magen och ogonen kan begara. De varldsberomda fiskkastarna fran arbetsmiljofilmen, Fish, kastade fisk och sag glada ut. Marknaden i Seattle ar med ratta beromd! Har finns tiden och historien pa ett evigt satt. Starbucks gjorde oss INTE besvikna. Varm kakao till pojkarna och till mig en vanlig kaffe. Personlen tittade pa mig som en icke invigd nar jag bara bad om kaffe och mjolk. Vilket kaffe? Vilken mjolk? Sondag och alla affarer ar oppna...Pa Levis hittade vi snygga jeans till killarna och det kandes som en bra dag. Vidare forbi en sportsgrill med en tv pa varje vagg, och med olika program p[ varje skarm...The green festival visade sig att ha mycker att bjuda pa och lordagens entrebiljett gallde hela festivaltiden. Ett par timmar dar och med pasen full av broschyrer gick vi tillbaka till hotellet. Vi vantade in Sharon som skulle med shutteln kl. fem. Hon dok upp och berattade om en reinkarnationsworkshop hon deltog i. Tyvarr med mindre lyckat resultat da hon var i motfas med den hon skulle samarbeta med. Det hade blivit nagot slags artighetsreinkarnationstrip dar bada inte vill gora den andra besviken. Sa synd! Sharon var nojd i alla fall och hade fatt massor med sig hem, tyckte hon. Som psykolog ville hon ha sa mycket bakgrundsmaterial som mojligt. Men jag vet inte...Stor kram och hejda nar shutteln kom. Killarna och jag gick tillbaka til sportsgrillen och korde en da capo pa lunchen. Sa Seattle idag var> Niketown, levis, Marknaden och Convention Center. Min blomma har halsat pa mig och jag blir glad !

Anthonys playground 28 mars

Hmm, lordag formiddag satte vi oss in i den lyxiga shutttlen som skulle ta oss till Seattle fran Portland. I bilen satt redan en passagerare. Hon liknade en gast i morgonsoffan hos nagot kreativt TV-program. Jag strackte fram handen och halsade snallt. Hon utropade att hon aaalskade shutteln. Great sa jag och sedan pratadede vi oavbrutet i tre timmar. Hon och vi skulle bo pa samma hotell och vi enades om att ses i lobbyn en halvtim. efter incheckning. Nar jag skulle checka in visade det sig att hotellet, Hyatt eight oliv, inte hade upplyst om skatten/moms pa ytterligare 81 dollars vilket fick mig att undra over hotellets satt att gora affarer. Vi fick en kompensation p[ gratis frukost vilket visade sig ha ett varde pa 90 dollars. Vi besokte "the"greeen festival", ocksa ett must om man ar i en stad som gastas av den. Har fanns allt inom sustainable development! Efter ett par timmar bestamde var nya van och vi oss for att ata och vi tog forsta basta fancy grill vi fick syn pa nara hotellet. Kyparen hette Antony och halsade oss varmt valkomna till Anthonys playground. Vi delade en flaska vin och fnittrade hem till hotellet igen. Pojkarna var rejalt trotta, men njot av att prata engelska med Sharon som var nya kompis heter.

Must in Portland.

OMSI ar ett musem som paminner om universeum i Goteborg fast nagot storre. Vi besokte Da Vinci-utstallningen och sag manga av hans uppfinningar byggda som modell: kullager, automatisk trumma, kanon, stolpresare, dykardrakt (testades 2000 i form av grishud och vax, "limited succes"). En film som hettet adrenaline rush tog de sista krafterna vi hade kvar. Filmen visades pa en jatteskarm i halvkuleform och vi blev "blown away". En dumdristig skydiver testade Da vincis fallskarm. Skarmen konstruerades enligt Da Vincis anvisningar och fungerade! Var magiska hotellshutle hamtade oss efter museumsbesoket och chaufforen fragade: "where are you guys from ?" Nar vi svarade Sverige, sa han aa Tina Nordstrom. Efter det kom den langsta hyllning jag nagonsin hort om en levande manniska! Han alskar henne! Jag upplyste honom att Tina ar gift och har barn. Jag fick besked pa att framfora att om hon trottnade pa sin man sa sitter en rodharig 60-arig och latt overviktig chauffor i Portland och vantar pa henne. Harmed gjort! Han vet att chansen ar mycket, mycket, mycket liten....Det berattade jag for honom, men han trostar sig med alla de inspelade matlagningsprogrammen har har med henne. OMSI har nagra permanenta utstallningar. En visar kroppen pa alla mojliga satt. En utstallning jag tvingade killarna in pa visade barnets utveckling fran befruktning till fodsel. Vid ca. v. 12. visades barnet i livmodern med aggstockar och allt. Theo fragade vad det dar skabbiga skatboet skulle forestalla och jag forklarade, men han skyndade sig bort. Vi sag utvecklingen, vecka for vecka och fostren var i naturlig storlek. sista barnet var pa vag ut ur livmodern, men satt med huvudet i livmodern i en konstig stallning. Killarna undrade om fostren var riktiga och jag sa, na saklart inte det ar bara modeller, men valdigt naturtrogna. Sa gick killarna vidare...Precis nar jag skulle ut ur utstallningen sag jag en skylt som tackade alla forskare som bidragit till utstallningen med riktiga exemplar. Alla fostren var riktiga! Jag lamnade utstallningen, bade vimmelkantig och illamaende. Nar jag kastade ett oga bakat sag jag alla levande smaungar som studerade utstallningen ihop med sina pedagogiska mammor...Jag ville visa mina ungar det fantastiska livet, men sag bara dod och tragedi nar jag sag glasmontrarna. Na tacka vet jag Lennart Nilssons fargrika bilder! Idag skall vi till Seattle! Nu regnar det, men Portlandborna havdar att det regnar mer i Seattle och sager att det ar riktigt taskigt att hela tiden peka pa Portland som det mest regnrika omradet. Regnkladerna har packats och vi far val se om det regnar i Seattle...

Portland

Jag gillar Portland! Tydligen har staden oversvammats och brunnit ner och byggts upp igen. Retser av den gamla staden finns under gatuniva och kan besokas. Det finns ocksa en "haunted pizzeria" dar spoken fran strafffangar huserar...Undras om inte det ar bra for affarerna. Prtland ar en vacker blandning av stad, en del riktigt gamla fina trahus och et courthouse fran 1875, berg och skogar som rymmer zoo och rovare. Folk har ar stolta over staden och visar garna hur fint och rent det ar. Downtown ar ungefar som centrum i Stockholm och i centrum finns en gratis riktig sparvagn som skall hjalpa de bilberoende amerikanarna att stalla bilen hemma. Mitt i Portland finns ett stort torg som fungerar som ett vardagsrum och igar nar solen stralade satt folk lite overallt och njot. Flickor plockade krokus fran de offentliga planteringarna och satte i sitt har. Jattesota blev de fast jag undrade nar den goda vannen av ordning skulle dyka upp. Folk sopade, fejade och polerade. Och staden lyser av valvard! Korsbarstraden blommar och jag tror knappt att jag ar i USA. Var supercharmiga concergier prackade pa oss en bilshuttle till Seattle istallet for tag som var utsalda. Det blir dyrt...och en natt till i seattle ar nodvandig. Men ok. shutteln tar oss fran vart hotell i Portland och till vart hotell i Seattle. Det ar mojligt att folk i USA ar ytliga, men pa nagot satt blir man latt om hjartat nar folk ler och pratar overallt. Det blir liksom lite roligare nar folk och man sjalv ar glada. Larde igar att man sjalv skall "be the change you want in the world". Kul, eftersom jag vill att vi alla skall vara trevliga far jag val skruva upp for trevlighetslagan. :-) A vad jag saknar mina tva flickor!!! Sara hade alskat hotellet och korsbarstraden och Nea hade kunnat hitta bade klader och vackra hus...Tomt ar det ocksa utan gubben...Fast oj vad bortskamd man blir som ensam kvinna med barn. Foretrade till hissar och shuttlar, helt ok.

Landat! Flyg aldrig med united airlines!!

Min dator forsvann under resan. Nagon tog den under transporten! Sa dumt! Jag hade riggat med kamera och fint tangentbord med fina svenska bokstaever. Nu sitter jag har med bara engelska tecken.
Resan gick till Chicago bra! SAS/flyget var nasten tomt sa ungarna och jag kunde bre ut oss pa en rad var. Chicago darimot var en mardrom! Forst att komma in i USA och sen att checka in igen, hitta ett tag p[ den enorma flygplatsen som skulle ta oss till ratt terminal... Stackars ungar. Upp kl. sju, flyga halv fyra och flyga igen kl ett pa natten svensk tid. Theo hade mittensate sista biten pa over fyra timmar. Han var ratt trott nar vi kom fram kl sex svensk tid. Hotellet vi bor pa, Crowne Plaza, kan rekommenderas! Enorma, mjuka sangar och gratis taxi till vara destinationer. Jag ringde hotellet, nar vi skulle hem igen sa plockade taxin upp oss i stan och korde hem oss. Nu vilar pojkarna med mountain dew och nagon annan lask. Adaptorn vi hade med funkade heller inte, men hotellet stack och kopte fem sex stycken som passade! Resten av dagen skall vi inventera hotellets faciliteter. Fitnesscenter (krav efter pancakes med en dl. smor och tva deciliter sirap) och pool skall saklart utnyttjas.

Resfeber

Om ett par timmar flygger vi och jag räknar med att skriva igen imorgon. Vi är framme i Portland kl. halv fyra på morgonen, vår tid. Gääääsp. Min lilla blomma har redan hört av sig och vinkar till mig när jag åker, tror jag.

24 mars. Klassresa

Hmm... Hörde på radion att övervikt hörde till i de lägre sociala klasserna. tror att jag skall göra en klassresa och hålla igen på godsakerna. Snö i trädgården, snö på bilarna och våren låter vänta på sig.

23 mars

Jaha, testar att skriva lite så att jag får känslan för det. Skall flyga om två dagar och ruskig flygolycka i USA inatt. Så meningslöst! 17 ungar i åldern mellan 6-10 år, vilken katastrof! Å, mina ungar inget får ju hända dem! Tror dock inte att vi kan stanna hemma, nu.

Ha, nu har jag ordnat med en kamera OCH installerat den. Premiärbilden kommer här:

Dag 1. 22 mars 2009

Min lilla blomma har gjort en blogg åt mig så att hon kan följa med på min resa över världen. Först till Portland och sedan till Calgary. Idag har jag bara rört mig över Hallandsåsen. Hjälpte till lite med M+P som håller på att flytta. En idyll har de hittat! Jag är säker på att de blir lyckliga där. Min blomma lånade min nya bil med automatväxel..Hon lyckades tydligen hålla vänsterfoten på plats och resan hem gick utan missöden.