Budapest...

04.38 tunga steg i trappan..Sara skulle duscha innan vi åkte kl. 06.30, tiden väl tilltagen i vanlig ordning. Upp hitta allt som skulle med, äta finfin havregröt, vilket just nu känns som den sista riktigt ätbara måltiden på ett bra tag. Tåget i tid kl. 06.45 Kramen till familjen kändes fortfarande i hjärtat när vi steg på tåget. Lundaakademikern fick maka på sig när vi krävde vår fönsterplats på förstaklass...Vänligt men skeptiskt flyttade han sig och såg intresserat på när konduktören kontrollerade våra biljetter...Anade jag en besviken suck när han fick bekräftat att vi hade rätt till våra platser?

Lång kö vid incheckningen med proffsiga danska värdinnor som styrde upp och lugnade...Norweigan ångrade nog sin dåliga vana med att kräva extrabetalning för bagage, för nu skulle samtliga väskor med tillhörande ägare registreras separat matchande var sin väska, vilket orsakade en del tidsspillan då ett sällskap på 20 inte riktigt visste vem som hade betalat för vad, eftersom resan hade bokats av någon på arbetsplatsen. Kul att se hur fyra incheckningspersoner engagerade sig i  en incheckningsdisk...Undrar om Norweigan har tjänat på bagageaffären?

Lugn resa och fin landning...Lågprisbolaget, Norweigan, hade förpassats till parkering långt borta från terminalerna och en överfylld buss transporterade oss till ankomsthallen. Väl på plats på ungersk mark möttes vi av taxichauffören som hotellet hade ordnat åt oss. Hela vägen till hotellet talade han i "vi-termer" om vad Ungern kunde erbjuda, det kändes extra mysigt att komma till ett land med vikänsla.
 Hotellet med sin perfekta placering, mitt på gågatan, mittemot saluhallen tog väl emot oss. Kl ett var vi ute på gågatan och sökte upp en lunchrestaurang...Gulaschsoppa med oljeskimrande yta och köttbitar med fettkanter smakade utmärkt efter en lång resa. Vi följde gågatan och zickzackade oss mellan och in i butikerna.

Promenaden längs Donau var hänförande och Buda lockade. Ett besök i Mariakyrkan gav några frågetecken om var benbiten i en förseglad glasburk egentligen kom ifrån...Läskigt värre! Om nu alla benbitar i olika kyrkor sägs stamma från samma helgon lär det vara några hiskligt stora helgon dåtiden skådade...

Dags för kvällsmat och bord hade bokats på den restaurang som hade rekommenderats. Sara valde gåslever "Hungarian style" (läs paprika) och jag valde Schnitzel med kokt potatis. Min rätt var nog det närmaste man kan komma en måltid värdig en riktig lastbilschaufför...Själv undrar jag hur många år det kommer att ta mig att förbränna en måltid bestående av kalorier tillräckliga för 14 dagars kaloribehov. Och hur jag ska kunna förbränna maten som kommer mig till del, resten av tiden.

Människorna som vi möter här i Budapest och som jobbar här är trevliga och lugna ;) Det är ett nöje att tänka tillbaka på vår första dag här.

Funnit min plats?

Rolf (min PT) påstod att hela jag uttryckte att jag funnit min plats i livet på denna spinningcykel, att det var därför jag såg både nöjd och glad ut. Själv undrar jag om det inte i verkligheten förhåller sig så att jag finner hela situationen lite osannolik. Rundnätt och undrande sitter jag på min spinningcykel. Det går lättare med spurtarna, nu. Läste dock att den stora utvecklingen inom syreupptagningsförmåga sker när man tränar låååångsamt, lagom tungt och länge.

Från fetma till övervikt :)

Kollade mitt BMI idag och ser att jag ligger knappt ett kg. från att inte vara fet, men överviktig.
Tyvärr är detta kg på fel sida av fet och överviktig.

Undrar om träning kan minska gapet mellan fetma och övervikt :)

Träning, träning och träning!

Friskis och Svettis idag igen...Damerna går runt svettiga efter träningen med barnens (?) kap från utlandssemestrarna lindade runt sig. Här ses motiv från Gran Canaria, från Turkiet och Mexiko. Garfield, Stålmannen och kattungar med sombrero pryder magarna...knappast klädsamt men mycket charmigt och mänskligt. Mitt eget bidrag var just katten Gustaf ;). När man varierar träningsformerna upptäcker man att man har muskelgrupper som tidigare var "en blind fläck på kartan". De dyker upp från en komaliknande existens fulla av hämndbegär (varför skulle det annars göra så infernaliskt ont?). Det känns som om gymnastik inte är en akt sprungen ur förtroendeskapande åtgärder mellan kroppens olika delar, utan mer som en terrorbalans där smärtyttringarna tävlar om världsherradömet. Enda trösten är att smärtan och stelheten numera är ett resultat av träning och inte av en stigande ålder. (fan tro´t). Ambitionen denna veckan är träning måndag till söndag, med uppehåll på lördagen. 

Nio kilo minus från den 26 juli och 16 kilo återstår att gå ner. Med ca två kg  i månaden lär det kunna klaras till cylkelutmaningen i juli 2013.

Fortf. förkyld

Yngsta dottern kastade en blick på undertecknad som erbjöd en sorglig uppenbarelse...Dottern sa något i stil med att det kanske fanns ett mentalt perspektiv på min sjukdom...Med bihålorna och huvudet fyllda av förkylning känns det som om det svårligen kan rymmas mer i detta plågade huvud. Allraminst mentalt eller perspektiv,,,Träningen har rivstartat -för de andra- och jag som redan är i uppförsbacke börjat känna mig som huvudsrollsinnehavare i den tecknade filmen om haren och sköldpaddan. 

Har börjat kolla lite på en annan strapats som är barncancerfondens egen cykelresa från Lund till Stockholm, på NIO dagar.

Förkylt...

Vaknade kl. halv sex och var ruskigt förkyld och väldigt, väldigt trött. Stapplade mig ut i köket, konsumerade stark ingefäradryck med honung samt toppade med Echinaforce. Sedan tillbaka i sängen där jag kunde njuta stillheten i ett sovande hus. Ingen träning alls idag, bara en liten slöpromenad till videobutiken, Ett par timmars överprövning hann jag också med. Dagens steg närmare Paris var att jag anmälde mig till spinning bas på Friskis och Svettis. Kollade lite på bilderna av de andra lagmedlemmarna. det verkar som om alla har tränat en hel del förut och jag börjar känna mig lite osäker på om jag platsar i laget. Växjös team Rynkeby är mycket tydliga med att man knappt behöver ha sett en cykel förut, men jag undrar om Helsingborgslagets ambition är att köra sträckan på hastighetsrekord, eftersom vår lagkapten är så tävlingsinriktad, men uppmuntrande när jag tydlig redovisar min snittfart på 11/km/tim. Jag frågade lagkaptenen rakt ut idag om han hade en "önskenivå" för laget vad gäller förutsättningar. I så fall ville jag att han orienterade mig om detta snarast möjligt då det ju finns andra som helt säkert kan göra bättre från sig än jag som till och med kan riskera att vara en belastning för laget...

Cykeldoktorn

Var och mätte mig idag, men bara två mått av de angivna fyra måtten. men så skulle det tydligen vara. Det blir något förvirrande när man får en information om att man ska ta flera olika mått, men sedan landar på två. I butiken upplevde jag ett ögonblick av klarhet när jag beundrade den sötaste röda racercykel och seriöst överväger att införskaffa den. En racercykel har en stång, liksom herrcyklar, väldigt högt upp och man ska vara lite vig för att kunna svinga benet över stång och sadel...Man kan fuska och ta benet över styret, men det blir inte mycket lättare. Nu ser jag klart att jag ska öva benswing...Nästa punkt av insikt uppstod när jag försökte bromsa (jag kom faktiskt upp på cykeln) och upptäckte att en racercykel inte har fotbroms...Jag vevade på som den gången jag åkte alpint och kom fortare bakåt än framåt. Rustakatalogen upplyste mig om att man kan ta sin fina nya racercykel och liksom "palla upp" den under vintern och använda den som träningscykel, f-n va najs. I övrigt studeras kostkursens lärobok om att låta bli att äta bara för att man är trist! Klokt råd!

280 dagar.

eller 6720 timmar.
eller 403200 minuter.
eller 24192000 sekunder. kvar...