lördag 28 mars 2009

Must in Portland.

OMSI ar ett musem som paminner om universeum i Goteborg fast nagot storre. Vi besokte Da Vinci-utstallningen och sag manga av hans uppfinningar byggda som modell: kullager, automatisk trumma, kanon, stolpresare, dykardrakt (testades 2000 i form av grishud och vax, "limited succes"). En film som hettet adrenaline rush tog de sista krafterna vi hade kvar. Filmen visades pa en jatteskarm i halvkuleform och vi blev "blown away". En dumdristig skydiver testade Da vincis fallskarm. Skarmen konstruerades enligt Da Vincis anvisningar och fungerade! Var magiska hotellshutle hamtade oss efter museumsbesoket och chaufforen fragade: "where are you guys from ?" Nar vi svarade Sverige, sa han aa Tina Nordstrom. Efter det kom den langsta hyllning jag nagonsin hort om en levande manniska! Han alskar henne! Jag upplyste honom att Tina ar gift och har barn. Jag fick besked pa att framfora att om hon trottnade pa sin man sa sitter en rodharig 60-arig och latt overviktig chauffor i Portland och vantar pa henne. Harmed gjort! Han vet att chansen ar mycket, mycket, mycket liten....Det berattade jag for honom, men han trostar sig med alla de inspelade matlagningsprogrammen har har med henne. OMSI har nagra permanenta utstallningar. En visar kroppen pa alla mojliga satt. En utstallning jag tvingade killarna in pa visade barnets utveckling fran befruktning till fodsel. Vid ca. v. 12. visades barnet i livmodern med aggstockar och allt. Theo fragade vad det dar skabbiga skatboet skulle forestalla och jag forklarade, men han skyndade sig bort. Vi sag utvecklingen, vecka for vecka och fostren var i naturlig storlek. sista barnet var pa vag ut ur livmodern, men satt med huvudet i livmodern i en konstig stallning. Killarna undrade om fostren var riktiga och jag sa, na saklart inte det ar bara modeller, men valdigt naturtrogna. Sa gick killarna vidare...Precis nar jag skulle ut ur utstallningen sag jag en skylt som tackade alla forskare som bidragit till utstallningen med riktiga exemplar. Alla fostren var riktiga! Jag lamnade utstallningen, bade vimmelkantig och illamaende. Nar jag kastade ett oga bakat sag jag alla levande smaungar som studerade utstallningen ihop med sina pedagogiska mammor...Jag ville visa mina ungar det fantastiska livet, men sag bara dod och tragedi nar jag sag glasmontrarna. Na tacka vet jag Lennart Nilssons fargrika bilder! Idag skall vi till Seattle! Nu regnar det, men Portlandborna havdar att det regnar mer i Seattle och sager att det ar riktigt taskigt att hela tiden peka pa Portland som det mest regnrika omradet. Regnkladerna har packats och vi far val se om det regnar i Seattle...

1 kommentar:

  1. HAHA, skabbigt skatbo.. Jo..
    Låter väldigt äckligt, lite grann som den där morbida utställningen med uppstoppade och inplastade lik :-/

    SvaraRadera