Övervik handlar om känslor

Kursen med denna titel började idag och är ett steg närmare Paris...Som överviktig kan man ju inte räkna med att fara iväg från Lund till Paris på sex dagar. Det är i och för sig både en "passivisator" och en sporre, beroende på hur man ser det...Kursen slutar om tio veckor och nog borde man kunna följa programmet så länge :).

Fått träningsschema av min PT  (Rolf). Två ggr/v. en mil cykling och två ggr. 30 min. pass./v.

Träning: ti

Cykla:on

Träning: to

Cykla fredag

Det ska gå!

291 dgr kvar

Har inte tänkt så mycket på Paris, men ser att andra medlemmar av teamet cyklar iväg som hurtbullar över Hallandsås och dylikt...Kontaktade Rolf idag och fick en tid kvart över tio på fredag (sonens födelsedag). Rolf och jag får väl diskutera upplägget och sannolikheten för att jag faktiskt kan trampa iväg. En aktivitet om dagen i riktning mot en fullföljd cykeltur till Paris känns som bra målbildssteg,

Huja, måste iväg för att undervisa kvinnorna i hur man lägger anbud...kul, kul bara det inte var så sent på kvällen.

Ett steg närmare Paris ;)

Dag ett av 292 :)

Har räknat dagarna till cykelresan till Paris...292 dgr...känns som alldeles runt hörnet. Jag undrar om det överhuvudtaget är möjligt för en medelålders överviktig dam med allsköns "kärringkrämpor" att delta i en, som jag ser det,  elitprestation. Känns som om jag har tagit mig vatten över huvudet. Samtidigt måste jag nog mota bort sådana känslor, eftersom jag ju ska vara mentalt och fysiskt rustad. Rolf har antagit utmaningen att få mig i form till Parisresan :). Såg Nea och Bobbys nya lägenhet i Lund idag. Fin! Fylls den bara av hemtrevligheter kommer det att bli kanon :).  Den 18 oktober börjar träningen på riktigt och jag antar att det nog är bra att tjuvstarta, vill inte gärna gå på hårdträning i nuvarande form (eller brist på samma). Nu är det ju egentligen så att hela cykelturen handlar om pengar till barncancerfonden och det är det man såklart ska fokusera på, men ändå känns det som om detta att samla in pengar är hanterbart, medan cyklingen känns skrämmande och fullständigt omöjlig...och väldigt utmanande. Denna dikt la vår lagledare upp i sin blogg idag:  :D Känns trösterikt!
Inför den resa vi ska göra tillsammans så ser jag det lämpligt att avsluta med Margareta Ekströms dikt:
Ur instruktion för skalbaggar
För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas.

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
fastän det böjer sig
och svindeln kommer.

För att man skall kunna flyga
måste modet vara aningen större
än rädslan och en gynnsam vind råda.
 Vi ses, med vänliga hälsningar Paul!