Budapest...

04.38 tunga steg i trappan..Sara skulle duscha innan vi åkte kl. 06.30, tiden väl tilltagen i vanlig ordning. Upp hitta allt som skulle med, äta finfin havregröt, vilket just nu känns som den sista riktigt ätbara måltiden på ett bra tag. Tåget i tid kl. 06.45 Kramen till familjen kändes fortfarande i hjärtat när vi steg på tåget. Lundaakademikern fick maka på sig när vi krävde vår fönsterplats på förstaklass...Vänligt men skeptiskt flyttade han sig och såg intresserat på när konduktören kontrollerade våra biljetter...Anade jag en besviken suck när han fick bekräftat att vi hade rätt till våra platser?

Lång kö vid incheckningen med proffsiga danska värdinnor som styrde upp och lugnade...Norweigan ångrade nog sin dåliga vana med att kräva extrabetalning för bagage, för nu skulle samtliga väskor med tillhörande ägare registreras separat matchande var sin väska, vilket orsakade en del tidsspillan då ett sällskap på 20 inte riktigt visste vem som hade betalat för vad, eftersom resan hade bokats av någon på arbetsplatsen. Kul att se hur fyra incheckningspersoner engagerade sig i  en incheckningsdisk...Undrar om Norweigan har tjänat på bagageaffären?

Lugn resa och fin landning...Lågprisbolaget, Norweigan, hade förpassats till parkering långt borta från terminalerna och en överfylld buss transporterade oss till ankomsthallen. Väl på plats på ungersk mark möttes vi av taxichauffören som hotellet hade ordnat åt oss. Hela vägen till hotellet talade han i "vi-termer" om vad Ungern kunde erbjuda, det kändes extra mysigt att komma till ett land med vikänsla.
 Hotellet med sin perfekta placering, mitt på gågatan, mittemot saluhallen tog väl emot oss. Kl ett var vi ute på gågatan och sökte upp en lunchrestaurang...Gulaschsoppa med oljeskimrande yta och köttbitar med fettkanter smakade utmärkt efter en lång resa. Vi följde gågatan och zickzackade oss mellan och in i butikerna.

Promenaden längs Donau var hänförande och Buda lockade. Ett besök i Mariakyrkan gav några frågetecken om var benbiten i en förseglad glasburk egentligen kom ifrån...Läskigt värre! Om nu alla benbitar i olika kyrkor sägs stamma från samma helgon lär det vara några hiskligt stora helgon dåtiden skådade...

Dags för kvällsmat och bord hade bokats på den restaurang som hade rekommenderats. Sara valde gåslever "Hungarian style" (läs paprika) och jag valde Schnitzel med kokt potatis. Min rätt var nog det närmaste man kan komma en måltid värdig en riktig lastbilschaufför...Själv undrar jag hur många år det kommer att ta mig att förbränna en måltid bestående av kalorier tillräckliga för 14 dagars kaloribehov. Och hur jag ska kunna förbränna maten som kommer mig till del, resten av tiden.

Människorna som vi möter här i Budapest och som jobbar här är trevliga och lugna ;) Det är ett nöje att tänka tillbaka på vår första dag här.